THERESE HOLMBERG

 

Vi människor och vi svenskar i synnerhet, är så himla duktiga på att döma andra och att ha förutfattade meningar om varandra. Jag säger inte att jag är annorlunda, för det har jag inte varit och jag skäms verkligen över att säga det.

 

Den senaste tiden har jag haft mycket i huvudet och tänkt en hel del, mycket av tankarna har fått mig tveka, fått mig må dåligt och reflektera. Jag har reflekterat mycket över mitt liv, vad jag vill och vem jag vill vara. 

 

Jag har känt mig arg på mycket också, arg på människor, arg på livet och arg på tillvaron jag befunnit mig i. I allt detta började jag reflektera över hur jag själv beter mig och hur jag är som person. Jag har varit arg en längre tid, men aldrig tänkt på hur det påverkar andra och hur det påverkar mig. För jag har varit arg länge, särskilt på andras beteende och arg på livet, för hur fan kan livet vara så orättvist? Varför får folk cancer tillexempel? Varför dör bra människor? Varför kommer onda människor undan med deras onda handlingar? Jag har varit arg på livet och dess omständigheter.  

Jag började också fundera lite på hur människor har behandlat min ilska, detta kanske låter som en ursäkt till att göra mitt beteende okej, det är de absolut inte. Men efter att ha tänkt så har jag insett att min ilska har absolut inte varit något tonårsbeteende eller någon sorts tonårsrevolt, som jag vet att vissa har sett det. Min ilska kommer ifrån sådant som har hänt i livet, tråkiga saker som jag gått igenom och tråkiga saker som inträffat i livet. Jag vet att folk ofta har sett mig som en negativ och arg person, som alltid ska klaga på någonting, aldrig är nöjd och som ofta blir arg för småsaker. Det folk inte tänker/tänkt på innan dem dömt mig är att kanske finns det en anledning till att jag är arg? Och vad är anledningen? 

 

Jag menar absolut inte att man ska göra varandras dåliga beteende okej för att det kan finnas en anledning, men jag tycker vi ska respektera personer och inte döma dem för deras beteende, för vem vet varför en person är som den är innan du lärt känna personen? Vem är du att döma en person efter personens utseende? Vem är du att döma en person innan du vet vad personen har varit med om? 

 

Den där personen som verkar kall och arg, kanske har hen blivit sviken så många gånger i livet så att hon bygger upp en mur för att skydda sig själv.

Den där personen som är blyg och tyst, kanske inte vågar prata för att hen blivit dumförklarad så många gånger förut. 

Den där personen som gör revolt, kanske gör hen revolt för att hen vill bli sedd, få uppmärksamhet och vill att någon ska se att hen behöver hjälp.

Efter allt mitt tänkande så har jag insett att alla olika beteende kan ha en förklaring och en bakgrund och att det är så himla viktigt att inte döma varandra innan vi känner varandra, och innan vi har gått i samma skor som varandra. För ingen kan säga att den förstår, om personen inte har varit i samma situation själv. Ingen kan säga åt dig hur du ska bete dig och reagera i situationer, för att alla känner och upplever saker på olika sätt. Ingen kan säga åt dig att sluta vara arg, innan personen vet varför du är arg. 

 

Precis som texten på min bild säger "behind every angry and cold hearted girl, there is a person who made her that way".