THERESE HOLMBERG

Jag är oerhört tacksam för all respons jag fått efter att jag publicerade texten "syns det inte, så finns det inte". Det är fantastiskt att få till sig att det finns andra personer som också känner som jag, att det är helt sjukt hur tabubelagt detta ämne är och att flera också vill öppna upp sig och prata om det. Det är också alltid skönt att höra och se hur mycket människor det finns som håller med i det man skriver men också visar uppskattning på det man skriver, oavsett om det är med en kommentar, ett meddelande eller en "gillning". 

 

Vi lever idag i en värld där missbruk tyvärr bara blir vanligare, även fast jag önskar att det vore tvärtom. Missbruk är hemskt, missbruk förstör, förändrar och tar människor vi älskar ifrån oss. 

 

För mig har det blivit oerhört viktigt att vara öppen och ärlig om min systers missbruk, för jag skäms absolut inte för det för det säger absolut ingenting om mig och inte heller min familj. Det enda det säger är att min syster har hamnat fel i livet och har drabbats av en hemsk sjukdom. Idag kan jag faktiskt säga att det är en sjukdom, hade någon sagt ordet sjukdom till mig för 5 år sen hade jag blivit förbannad, för jag kunde vid den tiden absolut inte se det som en sjukdom utan jag var istället bara arg. Jag ansåg att min syster själv valde att missbruka. Förstå mig rätt, någonstans under vägen har man absolut ett val, min syster valde själv att testa droger, vilket i sin tur ledde till ett missbruk som hon hade svårt att ta sig ur. Där och då gjorde hon ett val, när hon första gången testade att ta droger, men idag kan jag också förstå att det finns bidragande faktorer, det kunde jag inte då. Idag kan jag dock se att tillexempel gener kan spela en stor roll i om man blir missbrukare eller inte, som jag nämnt tidigare var min farfar som jag aldrig träffat, alkoholist, alltså finns missbruk i släkten och det är då lättare för någon med de generna att drabbas, än för de som inte har släkt eller familj som har missbrukat.

 

Jag kan istället vara stolt över min familj och mig själv, min syster jobbar dagligen med att hålla sig ren och för att må bra igen. Vi alla har kommit ur detta ärrade, men starkare på många sätt. Vi alla jobbar dagligen med att må bättre, jag tror att vi alla har en lång väg kvar att gå och mycket att jobba på innan vi kommer må helt bra och vara en hel familj igen men för varje dag som går, är vi ett steg närmre hälsa och välmående.